Färska ärtor

Förra veckan stod jag i moromors land och knaprade färska ärtor direkt från kvisten. Senare blev de en del av halloumisalladen med hemmaodlade tomater, sallad, kokta rödbetor och kokt potatis och zucchini stekt i skivor. 

Morfar gillade den stekta halloumin – “det smakar ju som ostkaka” (hälsingeostkaka, inte den småländska).

Jag älskar färska sockerärtor, råa och strimlade. Ger liv och krispighet till den tråkigaste salladen. Men jag kan inte med att köpa dem från Kenya. Inte nu!

Jag läser i DN att det inte lönar sig, att odlingarna är för små.

“Ingen har hört av sig och velat sälja, det verkar inte vara någon som har tillräckligt stora kvantiteter, säger Daniel Månsson, central inköpare av grönsaker på Axfood.”

Det kanske är där problemet ligger. Våra mataffärer är sånna jätteorgansiastioner, ICA, Coop och Axfood's, småodlare gör sig icke besvär.

När man åker genom sommarsverige är enkelriktningen slående. Grönsaksdisken på ICA ser identisk ut, oavsett om jag är i Uppsala, Stockholm, Kolsva, Lindesberg eller Hudiksvall.

Samma exotiska frukt, samma ärter från Kenya, samma priser. Vad roligt det skulle vara att någon gång bli överaskad! Hitta något annat i disken än sist man var på ICA. 

En nyuppdragen lite missformad morot? En speciell tomat? Lite svenska ärter? Eller något annat som kan insperera eller variera...