Förra
veckan stod jag i moromors land och knaprade färska ärtor direkt
från kvisten. Senare blev de en del av halloumisalladen med
hemmaodlade tomater, sallad, kokta rödbetor och kokt potatis och
zucchini stekt i skivor.
Morfar gillade den stekta halloumin – “det
smakar ju som ostkaka” (hälsingeostkaka, inte den småländska).
Jag
älskar färska sockerärtor, råa och strimlade. Ger liv och
krispighet till den tråkigaste salladen. Men jag kan inte med att
köpa dem från Kenya. Inte nu!
Jag
läser i DN att det inte lönar sig, att odlingarna är för små.
“Ingen
har hört av sig och velat sälja, det verkar inte vara någon som
har tillräckligt stora kvantiteter, säger Daniel Månsson, central
inköpare av grönsaker på Axfood.”
Det
kanske är där problemet ligger. Våra mataffärer är sånna
jätteorgansiastioner, ICA, Coop och Axfood's, småodlare gör sig
icke besvär.
När
man åker genom sommarsverige är enkelriktningen slående.
Grönsaksdisken på ICA ser identisk ut, oavsett om jag är i
Uppsala, Stockholm, Kolsva, Lindesberg eller Hudiksvall.
Samma
exotiska frukt, samma ärter från Kenya, samma priser. Vad roligt
det skulle vara att någon gång bli överaskad! Hitta något annat i
disken än sist man var på ICA.
En nyuppdragen lite missformad
morot? En speciell tomat? Lite svenska ärter? Eller något annat som
kan insperera eller variera...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar